Emma

Jag är i Sverige. Jag är hemma. London är slut. Nej, au pair-året är slut. Det känns konstigt, väldigt konstigt. Jag återkommer om det.

I tisdags natt kom Jonna Jonna till London. Åh vad jag blev glad :) På onsdagen var Piers på kalas så jag åkte in och mötte Jonna vid Piccadilly Circus och sen satt vi på Starbucks i en halv evighet och tjötade. Vi kan liksom inte sluta. De spelade Soul meets body, haha. På kvällen gick jag hem till henne och åt köttfärssås. Det var så himla roligt att träffa henne igen. London var inte detsamma när hon inte var där... Nu har vi planer i alla fall. Storslagna planer.

I torsdags kväll var vi och såg Dirty Dancing musikalen. OMG vad bra den var! De var så sjukt duktiga! Varför blev man inte dansare...? :P I've had the time of my life.

I fredags var Piers på playdate och jag städade och packade. Jonna kom och satt på min väska (typ), eller ja, hon satt i min säng och tittade på när jag förgäves försökte packa. Det är inte lätt att packa ner ett helt år av sitt liv och ändå lyckas hålla sig till 15 kg. På kvällen hade vi hejdå-middag med min familj. De är världens gulligaste! Usch, jag saknar dem redan... Det var jobbigt... Sen åkte Jonna och jag in till stan och mötte Calle och Zlatan. Gick till en eh... bar, och sen gick jag, Jonna och Calle vidare till Roxy och dansade till alldeles för sent :P

I lördags var vi inne i stan och fixade det sista. Oxford Street en lördag... Men det gjorde liksom iNgenting. Vi åkte hem och vilade lite. På kvällen var vi och käkade på Banana Tree i West Hampstead och sen gick vi en promenad. Jag sov hos Jonna Jonna sista natten.

Så blev det söndagen den 24 augusti. Sjukt jobbig dag. Kom till flygplatsen och lyckades komma igenom både incheckning och säkerhetskontroll utan att betala övervikt. Min lilla väska vägde typ dubbelt så mycket som min stora... (det kändes så iaf :P), jag vet verkligen inte vad jag packade, men det vägde galet mycket iaf. Jonna och jag såg likadana ut. Världens mysigaste London-tröjor, svarta byxor, vita skor, varsin svart handväska och två galet tunga resväskor. Folk tittade på oss. Varför liksom?! :) Mamma och pappa kom och mötte oss på flygplatsen och sen var det dags att säga hejdå...

Det här året har varit så sjukt roligt, underbart, jobbigt, spännande, fantastiskt, bäst. Så himla mycket vi har upplevt under det här året, det går inte förstå. Vart tog det här året vägen? Jag kan inte säga annat än TACK för att ni har sett till att det här året blivit det bästa i mitt liv! Tack räcker inte långt, men ni vet... Och Jonna Jonna - hur skulle det gått utan dig?! Det här året blev bättre än jag någonsin hade vågat hoppas på!

Nu är au pair-året slut, det kommer aldrig komma tillbaka. Men minnena kommer alltid finnas kvar, och London kommer alltid att finnas där, det går alltid komma tillbaka. Nu är alla dörrar öppna, det är dags att gå vidare.

Emma