Emma

Okej, så här ligger det till. Jag är sjukt dålig på att blogga. Så, nu har jag erkänt det :P Det är alldeles för länge sen jag skrev här och mycket har hänt på au pair-fronten. Som jag skrev i det förra inlägget så var jag över och hälsade på familjen 14-16 juli och här kommer en liten resumé:

Lördagen den 14 juli:

Jag hade världens sjukaste resa dit! Ni kommer inte tro mig när ni läser det här, för det var helt galet! Jag steg upp vid 5-tiden på morgonen, åkte hemifrån vid 6. Jag var ute i god tid och tur var det, för när jag kom in på Landvetters flygplats i Göteborg kunde jag inte hitta mitt flyg på skärmen! Mitt flyg fanns inte! Jag rusade fram till informationen och berättade för den lilla damen hur det var. Vet ni vad hon säger då?!?!
- Du är på fel flygplats.
Fel flygplats?! Hur sjutton lyckas man?!?! Stressad som aldrig förr rusade jag ut och började gräva i väskan för att hitta mobilen så jag kunde ringa hem och berätta. Mobilen var borta... Den fanns inte någonstans! For bort till bilen och hittade mobiltelefonen liggandes synligt i fönstret. Suck... Sen skulle jag ta mig ut från parkeringen med alla bommar och grejer. Jag tryckte i parkeringskortet, som jag hade fått när jag åkte in, och sen i med betalkortet. Det kom ut flera gånger och bommen gick ändå inte upp! Jag kom inte ut från flygplatsparkeringen!!! När jag lyckats lugna ner mig en aning såg jag att det stod Vänd på kortet på skärmen. Åh, silly me!

Sen kom nästa utmaning, att hitta till Göteborg City Airport (den flygplats som jag faktiskt skulle till). Jag körde värre än en biltjuv och hade polisen stoppat mig hade det inte blivit billigt kan jag lova. Jag körde och körde och körde och det kändes som om jag aldrig skulle komma fram! Tillslut kom jag i alla fall dit, gjorde en halvdan parkering och sprang bort till parkeringsautomaten. Där stod det med stora bokstäver att automaten var UR FUNKTION. In i bilen igen, rally bort till nästa automat och ännu ett UR FUNKTION-meddelande. Jag struntade i det och rusade till incheckningen. Det var nog det enda som gick utan problem, för när jag skulle igenom säkerhetskontrollen stoppade de min väska! Massor av tankar for genom huvudet på mig. Det fattades bara att jag skulle bli anklagad för att vara terrorist eller nåt! Men då hade jag, i all stress, missat att slänga min vattenflaska som jag hade i väskan, så farligare var det inte, tack och lov!

Tro det eller ej, men jag kom ombord på planet och jag landade på Stanstead Airport! Men, jag kunde inte hitta Tim (pappan i familjen som jag ska vara hos). Efter tio minuter, en kvart, kom han gåendes med kaffe i handen och tidningen under armen. Tack gode gud för det! Vi åkte hem till deras fina hus i West Hampstead i London och jag fick träffa Maxine (mamman), Piers (6-åringen som jag ska ta hand om) och Nina (som har varit deras au pair i år). Alla var jättetrevliga och huset var kanon!

Vi började med att äta lunch. Piers pratade oavbrutet, men han var hur söt som helst! Sen gick Maxine, Piers och jag till Hampstead (en annan stadsdel) och shoppade lite. Drack världens godaste kaffe på Starbucks! Mmm... Jag kommer bli fet när jag flyttar dit, men det är det nästan värt :) När vi kom tillbaka var Nina och hennes kompis där. Nina höll på att packa inför sin hemresa, så jag satt där med dem och pratade lite. De var hur mysiga som helst!

På kvällen käkade vi supergod middag, Tim är typ mästerkock! Sen satt vi i soffan och tittade på "America's sweethearts" och pratade lite. Framåt 10 kunde jag inte hålla ögonen öppna längre. Då hade jag varit uppe i över 18 timmar, så jag gick och la mig.


Bild 1: Piers på Starbucks
Bild 2: En äkta dubble-decker
Bild 3: Mitt mysiga rum
Bild 4: Gatan där jag ska bo

Söndag 15 juli:

Jag vaknade vid 7. Då var Piers redan uppe och det var full rulle! Vi käkade frukost och sen gick jag och Piers till parken och lekte lite. Han är så sjukt söt! Sen var det dags att se London! Vi började med att åka till Chelsea och käka lunch. Det var bara Tim, Piers och jag, för Maxine skulle jobba. Sen skulle Piers klippa sig (mitt i en leksaksaffär vid ett gigantiskt akvarium!) Efter det tog vi bilen ner till Themsen och tittade på Big Ben och The Big Wheel. Så lite turist har jag allt varit :) När vi åkte hem igen öppnade sig himlen. Snacka om att det regnade "cats and dogs". Jösses! Och så kör de på fel sida av vägen också. Helt livsfarligt! Jag vet inte hur många gånger under helgen som jag höll på att kliva rätt ut i gatan!

När vi kom hem lekte jag och Piers med hans Playmobile gubbar och sen klädde han ut sig till kung och pirat och allt möjligt och vi hade piratskepp i hans säng :) När tant Emma blev trött gick hon in till Nina och Gring (kompisen) och pratade lite. Det var väldigt förvirrande när man blandade svenska och engelska hela tiden, men jag antar att man vänjer sig. Nina berättade att Jude Law's barn går på skolan mittemot Piers' skola, så hon brukar se honom med jämna mellanrum! Jude Law är typ universums snyggaste skådespelare! :)

However, på kvällen käkade vi ännu en underbar middag och pratade lite. Det var mycket information på en och samma gång, på engelska dessutom, så efter andra dagen var jag helt slut.


Bild 1: Jude Law
Bild 2: Favoritbilen Mini Cooper
Bild 3: Lunch i Chelsea
Bild 4: Klippning i leksaksaffären

Måndagen 16 juli:

Det blev inte mycket tid i London på måndagen. Flyget gick mitt på dagen så vi var tvungna att åka ut till flygplatsen ganska tidigt. Tim lämnade av mig där och jag gick för att checka in. Jag hade bara ett handbagage och min handväska med mig så jag behövde inte checka in något bagage. Men så kom jag till säkerhetskontrollen och blev stoppad (igen!!!). Jag fick bara ha en väska med mig. Det fanns inte en chans att jag kunde packa ner allt i en, det var knökafullt! Så jag gick bort till en affär och bad om en stor plastpåse. Inget napp. Gick till nästa affär. Inget napp där heller. Efter all min otur höll jag på att bryta ihop totalt där, ensam på en gigantisk flygplats. Men ensam är stark, så jag låste in mig på toaletten och började klä på mig tröja på tröja på tröja. Det blev varmt, men det var det värt, för jag fick ner alla grejerna i en väska tillslut och kom igenom säkerhetskontrollen! Som lite belöning för att jag klarat mig igenom all skit så hittade jag ett album med Paolo Nutini för £7! Har ni inte hört Paolo så gör det! Han är sjukt bra!

Jag kom hem till Nässjö igen på något konstigt sätt, för när jag kom till Göteborg visste jag inte vilken fil jag skulle ligga i på motorvägen. Och då hade jag bara varit borta över en helg. Tänk då hur det blir efter ett helt år! Ojojoj...

Men nu är jag alltså hemma i Nässjö och räknar ner. Flygbiljetten är bokad den 28 augusti från Landvetter (ja, jag är säker) till Heathrow kl. 16:40. Det är helt galet! Snart är det dags! Can't believe it!
Tim hade ringt igår förresten. Som vanligt så missade jag samtalet, men han skulle ringa idag istället. Han berättade i ett sms att de håller på att renovera hemma så det ser ut som ett bombnedslag i huset för tillfället, så jag och Piers ska åka till Tim's mamma och pappa på landet nästa vecka. Mysigt!

Min älskade kamera är stulen så jag vet inte hur det här ska gå. Jag får en ny men jag vet inte när, så vi får se när det kommer bilder igen. Jag ska försöka lägga upp bilder med jämna mellanrum på Bilddagboken så ni kan gå in där och titta (rhubarb.bilddagboken.se).

Jag börjar allt bli lite nervös, men det kommer bli så sjukt KUL! Jag ska bara se till att hamna på rätt flygplats nästa gång, så blir det nog bra.

To be continued...

Emma