Emma

Ja, jag är inte där riktigt än, men om 9 timmar och 15 minuter landar jag på Heathrow i London! Galet! Packningen är typ klar och jag tror faktiskt inte att jag har överstigit mina 30 kg, tro det eller ej! Sa hejdå till Ulrica och Amanda idag. Låt mig presentera kompis nr. 2, Örjan: 



Ja, så nu är allt bara en enda stor väntan. Ska ner på Toy House och se om jag hittar något mer till Piers, och så ska jag upp till skolan och säga hejdå till Emli och UBS. Sen bär det av!!!

Jag ska försöka uppdatera här så fort jag kan, men eftersom jag ska till landet nu i några dagar så vet jag inte om jag kommer ha någon tillgång till internet. Ja ni får väl ringa min kära mor eller far om ni undrar något annars, 0380-511311 eller 070-5117311. De lär vara uppdaterade med det allra senaste. Och känner ni för att skicka iväg ett litet mail så har jag [email protected].

Take care!
Emma

Nu har hon åkt... Min lilla Ponnie-plutt har åkt. Vi fällde en tår eller två var när tåget rullade bort från stationen. Jag kommer sakna henne så sjukt mycket! Men nu ska hon göra Frankrike osäkert :) Hoppas allt går bra med tågbyten och flygplatser och allt! Jag håller alla tummar jag har... och några till!

Ja som sagt, en dag kvar! Hur sjukt är inte det?! Jag åker till England imorgon! JAG ÅKER TILL ENGLAND IMORGON!!! Det är fortfarande så ofattbart så vi får väl se när jag börjar inse att jag verkligen ska dit. Det kanske dröjer en månad eller två innan jag över huvud taget inser att jag är i London. Vem vet... Jag har i alla fall några andra au pairer som jag har lovat att träffa, så det känns bra! Jag behöver förhoppningsvis inte vara ensam och vilse i London, vi får vara vilse tillsammans :)

Fidde - Filten är nerpackad, jag lovar ;)

Emma


  

Den där hisnande känslan i magen har inte riktigt infunnit sig än, och jag vet inte om den kommer heller för den delen, men allt är fortfarande overkligt! Vi var hemma hos Jonnie nu, hon åker till Frankrike imorgon och ska plugga på en skola i Mont de Marsan i ett år. Stackars Emli får stanna i landet alldeles ensam. Men hon får ju komma och hälsa på såklart :) Jonnie fick en liten kompis att ha med sig på resan. Låt mig få presentera, Bobo:

Vi hade en kanonkväll med Fredriksdalsgänget igår! Jag kommer sakna dem så sjukt mycket! Hoppas att de kan komma och hälsa på :)

Vi har firat min och mammas födelsedag idag eftersom jag inte kommer vara hemma. Jag fick en bok: o.s.a. av Denise Rudberg, typ Sveriges bästa författare!, andra säsongen av OC som jag kan titta på om jag får tråkigt i London, vilket kanske inte är så troligt, en plattång så att det inte blir en massa tjafs här hemma (bäst för husfriden), och en adapter eftersom de inte har likadana uttag i England som vi har här i Sverige. Grattis till mig i förskott :)

Nä nu ska jag träffa Lena & Kent. Världens bästa faster och farbror! :)

Emma

Det innebär att det bara är tre dagar kvar tills Jonnie åker. TRE DAGAR!!! Det börjar bli påtagligt nu, trots att det samtidigt känns så fruktansvärt långt borta! Vi ska vara borta i ett helt år. När man säger ?ett år? så känns orden så tomma. De betyder ingenting, jag kan liksom inte se innebörden av dem. Det känns så otroligt overkligt! Jag kommer inte att se mamma, pappa och Sudd på ett helt år. Jag kommer inte att se släkt och vänner på ett helt år. Okej, det är inte riktigt sant, jag kommer hem över jul, men jag måste ju få mig själv att inse vad som väntar på något sätt. Hur sjukt det än låter så känns ett år inte länge för mig när jag säger det. Jag inser nog inte vad jag har gett mig in på förrän jag väl är där. Trots förvirringen känns det himla bra! Jag börjar tagga inför London nu!

 

Tim ringde igår! Engelskan flöt på skitbra och jag snappade upp allt han sa, så det känns skönt! Han berättade att han kommer att hämta mig på flygplatsen på tisdag (Shit, tisdag!!!) och så åker vi hem till huset i West Hampstead. Sen på onsdag åker jag och Piers till farmor och farfar som bor 2 timmar bort. På fredag kommer Maxine dit och så stannar vi till söndag. Huset hemma ser tydligen ut som en enda stor krigszon. Golven är utrivna på hela nedervåningen så det går typ inte att vara där över huvud taget. Men det känns kul att få se landsbygden också!

 

Mamma fixade med försäkringsbolaget igår. Polisanmälan kom med posten så hon faxade iväg den till Folksam. Förhoppningsvis (om jag har tur, vilket jag antagligen inte har, men kanske!) kan jag fixa en ny kamera redan idag så att jag har den med mig från första början! Jag vill, jag vill, jag vill!

 

Jag ska till London!!!

Emma

Okej, så här ligger det till. Jag är sjukt dålig på att blogga. Så, nu har jag erkänt det :P Det är alldeles för länge sen jag skrev här och mycket har hänt på au pair-fronten. Som jag skrev i det förra inlägget så var jag över och hälsade på familjen 14-16 juli och här kommer en liten resumé:

Lördagen den 14 juli:

Jag hade världens sjukaste resa dit! Ni kommer inte tro mig när ni läser det här, för det var helt galet! Jag steg upp vid 5-tiden på morgonen, åkte hemifrån vid 6. Jag var ute i god tid och tur var det, för när jag kom in på Landvetters flygplats i Göteborg kunde jag inte hitta mitt flyg på skärmen! Mitt flyg fanns inte! Jag rusade fram till informationen och berättade för den lilla damen hur det var. Vet ni vad hon säger då?!?!
- Du är på fel flygplats.
Fel flygplats?! Hur sjutton lyckas man?!?! Stressad som aldrig förr rusade jag ut och började gräva i väskan för att hitta mobilen så jag kunde ringa hem och berätta. Mobilen var borta... Den fanns inte någonstans! For bort till bilen och hittade mobiltelefonen liggandes synligt i fönstret. Suck... Sen skulle jag ta mig ut från parkeringen med alla bommar och grejer. Jag tryckte i parkeringskortet, som jag hade fått när jag åkte in, och sen i med betalkortet. Det kom ut flera gånger och bommen gick ändå inte upp! Jag kom inte ut från flygplatsparkeringen!!! När jag lyckats lugna ner mig en aning såg jag att det stod Vänd på kortet på skärmen. Åh, silly me!

Sen kom nästa utmaning, att hitta till Göteborg City Airport (den flygplats som jag faktiskt skulle till). Jag körde värre än en biltjuv och hade polisen stoppat mig hade det inte blivit billigt kan jag lova. Jag körde och körde och körde och det kändes som om jag aldrig skulle komma fram! Tillslut kom jag i alla fall dit, gjorde en halvdan parkering och sprang bort till parkeringsautomaten. Där stod det med stora bokstäver att automaten var UR FUNKTION. In i bilen igen, rally bort till nästa automat och ännu ett UR FUNKTION-meddelande. Jag struntade i det och rusade till incheckningen. Det var nog det enda som gick utan problem, för när jag skulle igenom säkerhetskontrollen stoppade de min väska! Massor av tankar for genom huvudet på mig. Det fattades bara att jag skulle bli anklagad för att vara terrorist eller nåt! Men då hade jag, i all stress, missat att slänga min vattenflaska som jag hade i väskan, så farligare var det inte, tack och lov!

Tro det eller ej, men jag kom ombord på planet och jag landade på Stanstead Airport! Men, jag kunde inte hitta Tim (pappan i familjen som jag ska vara hos). Efter tio minuter, en kvart, kom han gåendes med kaffe i handen och tidningen under armen. Tack gode gud för det! Vi åkte hem till deras fina hus i West Hampstead i London och jag fick träffa Maxine (mamman), Piers (6-åringen som jag ska ta hand om) och Nina (som har varit deras au pair i år). Alla var jättetrevliga och huset var kanon!

Vi började med att äta lunch. Piers pratade oavbrutet, men han var hur söt som helst! Sen gick Maxine, Piers och jag till Hampstead (en annan stadsdel) och shoppade lite. Drack världens godaste kaffe på Starbucks! Mmm... Jag kommer bli fet när jag flyttar dit, men det är det nästan värt :) När vi kom tillbaka var Nina och hennes kompis där. Nina höll på att packa inför sin hemresa, så jag satt där med dem och pratade lite. De var hur mysiga som helst!

På kvällen käkade vi supergod middag, Tim är typ mästerkock! Sen satt vi i soffan och tittade på "America's sweethearts" och pratade lite. Framåt 10 kunde jag inte hålla ögonen öppna längre. Då hade jag varit uppe i över 18 timmar, så jag gick och la mig.


Bild 1: Piers på Starbucks
Bild 2: En äkta dubble-decker
Bild 3: Mitt mysiga rum
Bild 4: Gatan där jag ska bo

Söndag 15 juli:

Jag vaknade vid 7. Då var Piers redan uppe och det var full rulle! Vi käkade frukost och sen gick jag och Piers till parken och lekte lite. Han är så sjukt söt! Sen var det dags att se London! Vi började med att åka till Chelsea och käka lunch. Det var bara Tim, Piers och jag, för Maxine skulle jobba. Sen skulle Piers klippa sig (mitt i en leksaksaffär vid ett gigantiskt akvarium!) Efter det tog vi bilen ner till Themsen och tittade på Big Ben och The Big Wheel. Så lite turist har jag allt varit :) När vi åkte hem igen öppnade sig himlen. Snacka om att det regnade "cats and dogs". Jösses! Och så kör de på fel sida av vägen också. Helt livsfarligt! Jag vet inte hur många gånger under helgen som jag höll på att kliva rätt ut i gatan!

När vi kom hem lekte jag och Piers med hans Playmobile gubbar och sen klädde han ut sig till kung och pirat och allt möjligt och vi hade piratskepp i hans säng :) När tant Emma blev trött gick hon in till Nina och Gring (kompisen) och pratade lite. Det var väldigt förvirrande när man blandade svenska och engelska hela tiden, men jag antar att man vänjer sig. Nina berättade att Jude Law's barn går på skolan mittemot Piers' skola, så hon brukar se honom med jämna mellanrum! Jude Law är typ universums snyggaste skådespelare! :)

However, på kvällen käkade vi ännu en underbar middag och pratade lite. Det var mycket information på en och samma gång, på engelska dessutom, så efter andra dagen var jag helt slut.


Bild 1: Jude Law
Bild 2: Favoritbilen Mini Cooper
Bild 3: Lunch i Chelsea
Bild 4: Klippning i leksaksaffären

Måndagen 16 juli:

Det blev inte mycket tid i London på måndagen. Flyget gick mitt på dagen så vi var tvungna att åka ut till flygplatsen ganska tidigt. Tim lämnade av mig där och jag gick för att checka in. Jag hade bara ett handbagage och min handväska med mig så jag behövde inte checka in något bagage. Men så kom jag till säkerhetskontrollen och blev stoppad (igen!!!). Jag fick bara ha en väska med mig. Det fanns inte en chans att jag kunde packa ner allt i en, det var knökafullt! Så jag gick bort till en affär och bad om en stor plastpåse. Inget napp. Gick till nästa affär. Inget napp där heller. Efter all min otur höll jag på att bryta ihop totalt där, ensam på en gigantisk flygplats. Men ensam är stark, så jag låste in mig på toaletten och började klä på mig tröja på tröja på tröja. Det blev varmt, men det var det värt, för jag fick ner alla grejerna i en väska tillslut och kom igenom säkerhetskontrollen! Som lite belöning för att jag klarat mig igenom all skit så hittade jag ett album med Paolo Nutini för £7! Har ni inte hört Paolo så gör det! Han är sjukt bra!

Jag kom hem till Nässjö igen på något konstigt sätt, för när jag kom till Göteborg visste jag inte vilken fil jag skulle ligga i på motorvägen. Och då hade jag bara varit borta över en helg. Tänk då hur det blir efter ett helt år! Ojojoj...

Men nu är jag alltså hemma i Nässjö och räknar ner. Flygbiljetten är bokad den 28 augusti från Landvetter (ja, jag är säker) till Heathrow kl. 16:40. Det är helt galet! Snart är det dags! Can't believe it!
Tim hade ringt igår förresten. Som vanligt så missade jag samtalet, men han skulle ringa idag istället. Han berättade i ett sms att de håller på att renovera hemma så det ser ut som ett bombnedslag i huset för tillfället, så jag och Piers ska åka till Tim's mamma och pappa på landet nästa vecka. Mysigt!

Min älskade kamera är stulen så jag vet inte hur det här ska gå. Jag får en ny men jag vet inte när, så vi får se när det kommer bilder igen. Jag ska försöka lägga upp bilder med jämna mellanrum på Bilddagboken så ni kan gå in där och titta (rhubarb.bilddagboken.se).

Jag börjar allt bli lite nervös, men det kommer bli så sjukt KUL! Jag ska bara se till att hamna på rätt flygplats nästa gång, så blir det nog bra.

To be continued...

Emma