The end is not near, it's here

Ja det kanske låter väldigt hemsk, men det är också väldigt sant. Nu handlar det om timmar. Au pair-tiden är slut och det är dags att öppna nya dörrar. Jonna var här nyss. Hon hade summerat au pair-året på det finaste sätt man kan tänka sig, och nu gråter jag som ett litet barn. Men vilket år vi har haft! Det har varit så sjukt roligt! Det går inte ens att beskriva i ord. Och något som absolut inte går att beskriva är hur otroligt glad och tacksam jag är för att jag har lärt känna Jonna. Jonna är så lik mig så det är otäckt, och jag tror aldrig jag har träffat någon som är lika knäpp som hon. Världens underbaraste!

Men nu är det dags att lämna det här bakom sig. Jag kommer tillbaka i augusti men då kommer ingenting att vara sig likt. London är inte sig likt utan Jonna. Trots att jag är jätteglad för att komma hem och träffa alla, och sedan åka till Spanien med min underbara familj, så vill jag inte åka härifrån. Vart tog det här året vägen? Tusen miljoner tack till alla er som har gjort den här tiden till den bästa i mitt liv! Jag kommer aldrig glömma er!

Jonna Jonna, "det kunde varit några andra, men det var vi".

På återseende!

Emma

En vecka...

Om en vecka är jag hemma hörni. Förstår ni hur sjukt det känns?! Här lever jag, i min lilla bubbla och det har jag gjort i ett helt år! Nu är det dags att lämna det här och åka tillbaka till Sverige (och pappas efterlängtade köttbullar). Snart är jag arbetslös. Arbetslös.

Jag kom på att jag nog inte har skrivit detta på bloggen, men jag har tackat nej till Båstad. Va?! tänker du nu, men det är sant, du läste rätt. Jag har insett att jag vill göra något som jag får ut mer av, något som verkligen betyder nåt. Och ångrar jag mig, fine, då söker jag in nästa år igen och hoppas att jag har tur då också. Så vad ska jag göra nu då? Ja, allt är väl inte klappat och klart direkt. Ingenting är det faktiskt. Men jag har ingen panik över det, herregud jag klarar mig. Det finns en del planer men jag går inte in på det nu.

Här händer det inte jättemycket för tillfället. Jag sitter här, Piers sover och Maxine är på väg hem. Det har varit en händelserik vecka. Eller det har nog inte hänt så mycket, eh... Vi har varit på bio. Igår var vi och såg The Edge of Love med Sienna Miller och Kiera Knightley. Vilken vacker film! Idag har Jonna och jag introducerat J (restaurangen) för Anna. Jaja, hon åker hem på tisdag (!) men ändå... Gott var det i alla fall.

Imorgon kommer Tim hem. Han har varit i Asien sen förra måndagen. Känns väldigt skumt att han har varit borta så länge. Imorgon är det fredag också. Det betyder städning, puh. Men det innebär också att det är helg och ledigt!

Hoppas att ni har det bra där hemma! Jag saknar er, men snart ses vi!

Ponnie - jag håller alla tummar och tår jag har för dig imorgon, du är bäst!

Grattis till moster Marie som fyller år idag också :)

Emma


Hur ska jag klara mig utan Jonna...?

RSS 2.0